Mår inget vidare

Sitter här och tänker på min vännina som fick ett sent missfall för snart två veckor sen. Jag träffade henne i fredags när jag var och handlade. Hon mår ganska så bra, trots allat. Hon går hos en kuratot för attbena ut sina känslor. Det tycker jag är jätte bra. Har själva gått hes en kurator. Nu när jag tänker på henne och hennes jobbiga situation, så kommer min egen situation upp. Jag har själva fått två missfall, men mycket tidigare i graviditeten än henne, i vecka 13 och vecka 8. Vi har båda två jätte svårt för att bli gravida, så det gör ännu mera ont.

Älsklingen och jag har försökt att bli föräldrar i snart 15 år. Känner att tiden börjar rinna iväg från mig och åldern också för den delen. Vi vill ju så gärna få vårnan familj komplett. Men som sagt det kommer tyvärr inte på beställning. Skönt att vi har katterna att ge all våran kärlek till, men den är inte alltid så uppskattad ;) Nej, nu ska jag föröka att rycka upp mig och tänka positivt.

Tack för att ni tog er tid att lyssna på mig.

Kram till er alla