Misslyckad

Så sitter man här och är arbetslös igen =(( Att jag inte ska kunna hitta ett jobb som jag klarar av. Jobbet som jag hade passade verkligen inte mig och det insåg jag efter 2,5 v. Jag är verkligen ingen telefonförsäljare. Men nu har jag provat på det och vet att jag aldrig kommer att göra om det. Jag är en erfarenhet rikare. Arbetskamraterna var hur underbara som helst, men det är inte allt. Igår innan jag slutade, så höllt jag på att börja böla. Så pressad och så jobbigt känndes allt. Tur att min arbetsledare var mycket förstående. Hon tycket att jag varit tuff som provat på jobbet. Eftersom jag varit utanför arbetsmarknade i ganska så många år, så är det inget hit att börja på ett jobb där pressen att prestera är hängande över en från dag ett. Fick jag inget sålt, så fick jag ingen lön =(( Kan säga att psykiskt så mår jag mycket bättre idag än igår. Och för mig så är min hälsa viktigare än ett jobb. Jag har ju trots allt min ledgångsreumatism att ta hänsyn till. Kännde att den var på väg att förvärras att all press, men nu känns den bättre. Har idag fått iväg lite jobbansökningar. Dom flesta är inom industrin. Det är där som jag känner mig mest hemma. Jag söker ävern administration/ekonomi tjänster. Så nu är det bara till att vänta och se.

Men nu ska jag lägga all min energi på helgen. Så att jag är på topp till att syrran kommer hit på lördag. Är såååååååå nervös inför besöket. För som jag nämt tidigare så är det 30 år sedan vi träffades senast. Men mest nervös är nog syrran.

Nej, nu ska jag gå ner i köket och påbörja middagen. Idag blir det köttbullar, potatis sås och grönsaker.

Kraaaaaaaaaaaaaam